Det var en mycket nervös författare med make som åkte ner till Malmö och Skrivarskolans releasefest för årsboken som ges ut på Kvarnby folkhögskola. Förra året kunde jag inte vara med, allt konspirerade emot mig men nu hade vi turen med oss. Vi var friska, vi åkte inte vilse, viLäs mer…
Vissa saker kan inte vara kvar i berättelsen, inser jag. Styggnackes roll i berättelsen har minskat så mycket att jag inte känner igen honom. Jag får skriva om Styggnacke, gamle Nalleman, en annan gång.Läs mer…
Efter ännu en runda med texten, och ännu ett möte med testläsarna, känns det som att jag börjar nå fram med det jag vill ha sagt. Inte bara de stora dragen, utan även de små detaljerna. Jag fick en mängd nya tankar av att höra deras resonemang kring karaktärerna också.Läs mer…
Naturens närhet i min senaste text hänger ihop med hur nära den är i verkligheten. Tiden passerar genom vad de vilda djuren har för sig, vilka växter som blommar och vad fåglarna gör. I skogen finns ingen klocka, inget tidur som mäter upp när saker ska ske. Det är andraLäs mer…
Det var svårare än jag trodde att släppa taget om skogmannen, och låta honom och Näcken ge sig ut i världen, men nu har jag skickat in dem till förlag. Nu är framtiden och deras öde upp till andra än mig. Men oavsett vad alla andra säger så är hanLäs mer…
Även om jag släppt ifrån mig projektet har jag inte stängt dörren efter mig verkar det som. Dels finns många av karaktärerna kvar, både i vår fysiska värld och hos de osedda i deras parallella värld, dessutom står det fler på tur och vill få säga sitt. Jag vill låtaLäs mer…
Det är dags för mig att stänga dörren, för den här gången, till en magisk värld jag inte trodde jag skulle få besöka. Den började namnlös, som en vag idé och en känsla. Jag började i mitten och skrev åt båda hållen samtidigt, och det fungerade det också. Det finnsLäs mer…
