Efter ännu en runda med texten, och ännu ett möte med testläsarna, känns det som att jag börjar nå fram med det jag vill ha sagt. Inte bara de stora dragen, utan även de små detaljerna. Jag fick en mängd nya tankar av att höra deras resonemang kring karaktärerna också. Saker jag inte tänkt på, saker jag ville tänka mer på.
Det är något jag skulle önska att alla skrivande människor fick ta del av, ett riktigt textsamtal där ens text diskuteras och hanteras utan att man själv lägger sig i eller går i försvar. Man bara lyssnar, passivt. Låter texten tala, och lyssnar. Med rätt läsare och lite tid kommer man väldigt långt i sitt arbete. Jag är väldigt glad för att jag har mina testläsare, och jag är gärna läsare åt dem när de behöver det.
Det är lärorikt, spännande och ger mersmak. Ni vet vilka ni är. Tack för att ni finns.
Blir du sugen på att testa behöver du en grupp om fyra eller fem personer, fler blir lite jobbigt att hinna med. Fyra är bra, det är jämt och fint. Två personer lämnar in text, 15 sidor ur sitt senaste projekt och 4-6 frågor. Det kan vara ”Vad känner ni för huvudpersonen” eller ”Hur ser ni på konflikten mellan x och y”. Det är ditt behov som författare som styr frågornas innehåll. Avsätt 45 minuter åt var text, ni träffas efter en vecka och diskuterar frågorna över Google Meet eller i verkligheten.
Om ni träffas i verkligheten måste den vars text ni diskuterar verkligen respektera samtalet och tiga, hur mycket det än kliar i tänderna att svara, förklara eller försvara texten. Gör inte det, låt samtalet flöda. När din bok ges ut kommer inte alla läsare ha dig där för att förklara, så knip och lyssna istället.
Glöm inte en kisspaus på mitten! När texterna är diskuterade lämnar de andra två in sina 15 sidor, och så gör ni om det nästa vecka.
Två timmar i veckan för att få värdefulla sparkar i baken i sitt skrivande är värt det. Dessutom kan man råka få vänner på kuppen, och det är ovärderligt.
