Jag har grubblat på detta med olika hälsningar, rörelser och symbolhandlingar som man kan säga hör ihop med bön, eller någon form av religiös inställning. Nästan alla de stora religionerna bugar, eller böjer på nacken åtminstone. Väldigt många knäböjer vid olika tillfällen. I stort sett alla sätter ihop händerna på olika sätt. Ibland gör de alla tre.
Men jag hittade något som så gott som alla har gemensamt: Votivgåvor.
Vi har offrat till gudar sedan neolitikum, allt från yxhuvuden till människor i hopp om att få något eller få slippa något. Kasta mynt i fontänerna skulle kunna kallas en sådan handling med lite god vilja. Nu tänker jag inte att min huvudperson ska knäppa iväg ett mynt varenda gång han vill be, men offra något när det börjar krisa sig, när det blir jobbigt, när han tvivlar? Det vore logiskt.
Vissa votivgåvor som arkeologerna hittat har varit i form av små skulpturer. Huvudpersonen är duktig med kniven. Snida till en figur som han begraver, kastar eller offrar på något sätt… Det skulle kunna fungera, men det är fortfarande inte det jag egentligen söker.
Jag söker hans … vardagsreligiositet, kan man kalla det så? Inte kris-troendet.
Så här har jag hållit på ett bra tag nu. Älta. Älta. Älta.
Rätt vad det är kommer jag på något.
