Min man frågade mig det, när jag muttrade om att vara, inte fast, men i en position där jag hade flera alternativ och ingen aning om åt vilket håll jag skulle gå. Ett enkelt fall av för många val. Hans fråga fick mig att minnas en övning vi provade påLäs mer…
På hösten händer det alltid mycket, det är skolor som börjar och jobb som kräver uppmärksamhet. Föreningsliv, kulturliv och idrottsföreningar sliter i en. Då är det ännu viktigare för mig att schemalägga mina stunder då jag faktiskt sitter och skriver, ostört. Det måste inte vara timmar i sträck, det räckerLäs mer…
911 ord, inte jättemånga jämfört med vissa dagar, men det är små steg i rätt riktning. Ideliga avbrott för att kontrollera ”hur går södra stambanan förbi Södertälje egentligen?” och ”hur långt är det egentligen?” har bromsat upp skrivandet. Borde jag tagit reda på detta förut? Jag kan inte se hurLäs mer…
1 059 nya ord fogade till de som redan fanns. Hade jag inte jagat upprepningar och rensat småord innan jag avslutade för idag hade det varit fler ord. Mer imponerande? Nej, jag tror att det är bättre att välja det rätta ordet på rätt plats hellre än långa svepande formuleringarLäs mer…
Nu har jag tittat på Babel-avsnittet där de behandlar en av mina absoluta favoritböcker, ”Neuromancer” av den briljante William Gibson och jag var fullt beredd att skicka ut TV:n genom fönstret. Men se, det slapp jag. Inte ens den i panelen ”som inte läser så mycket Sci-fi” kunde tycka illaLäs mer…
Det var en mycket nervös författare med make som åkte ner till Malmö och Skrivarskolans releasefest för årsboken som ges ut på Kvarnby folkhögskola. Förra året kunde jag inte vara med, allt konspirerade emot mig men nu hade vi turen med oss. Vi var friska, vi åkte inte vilse, viLäs mer…
Vissa saker kan inte vara kvar i berättelsen, inser jag. Styggnackes roll i berättelsen har minskat så mycket att jag inte känner igen honom. Jag får skriva om Styggnacke, gamle Nalleman, en annan gång.Läs mer…
