Ibland händer det saker som gör att jag får anledning att stanna upp och omvärdera, inte bara det jag gör just nu utan hela min tillvaro. Döden är en sådan händelse. Ja, inte min egen, den har jag undvikit framgångsrikt än så länge. Nej, jag tänker på andras. Närstående. Sådana som definierat ens barndom och uppväxt, alltid varit en del av det flöde som är mitt liv. Jag hade en plan, men jag släpper lite på tyglarna. Lägger ifrån mig piskan och låter livet gå ner i trav en stund.

Jag hittade hela citatet jag frågade efter när jag skrev om Tombolan, inte bara den bit jag faktiskt mindes. Författaren heter Jodi Picoult och hon är en av USAs mest sålda författare. Hennes bok ”My sister’s keeper” filmatiserades med Cameron Diaz i huvudrollen och det är inte den enda av hennes böcker som filmatiserats. Hon är väl värd att undersökas om du har tid över. Det är bara lite skämmigt att jag bara kom ihåg delar av hennes citat, men inte henne.

Året som gått hann jag med både bra och dåliga böcker. Jag hann skriva både bra och dåliga texter. Det tänker jag fortsätta med, både att läsa och skriva. Det finns inget jag vill hellre. De senaste åren har talat om för mig att det är lika bra att passa på, för det är inte säkert att jag får chansen nästa år. Vem vet om det ens blir ett nästa år?

Jag har fått säga farväl till människor jag älskar och kommer att sakna. Men livet, för oss som blev kvar, går vidare. Jag vet inte, men jag vill att det ska vara sant som sir Terry Pratchett sa:

“Do you not know that a man is not dead while his name is still spoken?”

― Terry Pratchett, Going Postal