Inspiration eller research?

Research, när jag skriver fantasy, verkar ofta landa i att absorbera så mycket historiska knäppheter som möjligt. Det som så småningom ramlar ut ur synapserna är en digererad version av verkligheten, marinerad i mina upplevelser och mitt personliga urval.

Research är roligt. Att umgås med hästar, att äga, rida och sköta om dem har varit research. Jag visste det inte då, men jag har haft enorm nytta av det nu när jag skriver. Att röra mig i skog och mark har varit research. Jag vet hur det doftar i en skog när det nyss regnat. Jag vet hur mossan känns när man ligger på den.

Att prova bågskytte, är det inspiration eller research?

Det verkar cirkulera en villfarelse, att all research är ett plågsamt googlande och inmundigande av fakta. Läsa tabeller. Som att läsa läxorna ungefär. Så tycker inte jag att det måste vara. Att göra sin research ska vara roligt. Är det inte roligt att läsa tabeller och söka i databaser, ja då finns det säkert ett bättre sätt att ta reda på det du vill veta. Poängen är att jag tror det smittar texten, om man haft tråkigt när man förberedde sig och skrev. Har inte ens författaren roligt, hur ska då läsaren kunna ha det?

Att lära sig klättring, att känna hur det känns i kroppen när man är högre upp än man trodde var möjligt och känna hur man själv reagerar mentalt är också research. Om man nu ska skriva om äventyrare som hamnar i en liknande situation. Att ta en promenad genom Köpenhamn och uppleva atmosfären är också research, om du ska skriva om saker som utspelar sig i staden. Att ha sett, upplevt, smakat, doftat på det man ska skriva om på ett eller annat sätt ger en dimension till skrivandet som är svår att beskriva. Men den är påtaglig. Google kan erbjuda mycket, men vissa saker kan man inte googla sig till.

”Men …” hör jag dig tänka. ”Du har aldrig varit i Yldasar. Du har aldrig gått genom Borgens korridorer eller ridit över Vindarnas slätt?”

Fux, inspiration till Jendar, Kierans hingst, i ”Vandringsfalken från Tulma”.

Jag har gått genom andra slott, herrgårdar och ruiner, och jag har ridit i full galopp över andra ängar och slätter. Jag har kanske aldrig vacklat fram genom en öken, men jag har sprungit genom 35-gradig värme i stekande sol då luften stod alldeles stilla. Jag har definitivt varit vilse i den mörka skogen, jag har kommit in i ombonade kök fulla av kärlek och jag har rest mig gång på gång fastän livet försökt slå ner mig. Ibland (ofta) vet jag inte var, eller vem, som inspirerat en plats eller person. Det händer att jag långt i efterhand upptäcker vad som slagit an något hos mig och fått mig att skriva på ett visst sätt. Det är jätteroligt, och lite läskigt. Då måste jag förstås kolla så jag inte råkat bli för närgånget inspirerad.

Inspiration och research hänger närgånget ihop för mig. De är två av sidorna på samma tärning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.