Jag har för många berättelser som vill bli berättade. Det är nackdelen med en egen värld antar jag. Det dyker upp intressanta människoöden lite överallt, spännande platser som ska utforskas, äventyr. Bakom kulisserna har jag en annan berättelse, det är berättelsen under berättelsen som ligger under ytan. Den har jag bara skissat upp huvuddragen i, den ska inte berättas men det är den som ligger till grund för en massa andra saker som händer. Tanken är att man ska se ringarna på vattnet, men inte när stenen gjorde dem. På det viset kan läsaren själv gissa. Vad? Vem? Varför?
NaNoWriMo har börjat och jag skriver korta saker, 1 500-2 000 ord om dagen. Idag på ett av de längre projekten, igår en egen kort novell. Tänkte fortsätta så, och ber den galne rävguden om ytterligare lite tålamod. Jag kommer till dig Colgon, jag kommer. Huvudsaken är att jag skriver, att sitta ner långa sessioner och krysta fram text är inte riktigt min modell just nu. Jag har sådana perioder också, men just nu är jag inne i ett annat flöde. Korta sessioner, intensiva. Mycket text på kort tid. Högt tempo.
Omväxling förnöjer antar jag. De texter jag producerar nu är högre tempo, hetsigare. I fas med den stämning jag befinner mig i, den energinivå jag har just nu. När det förändras förändras även texterna. Då skriver jag de kapitel som kräver en annan energi. Det är därför jag inte kan skriva kronologiskt i mina projekt. Det är därför mina försök att skriva kronologiskt fallerat.
