Lyxen att få skapa

Vi fick öva både på att ge och få respons.

Att få chansen att ägna en långhelg åt att skapa och inget annat är en lyx som är få förunnade. Det kokar fortfarande i huvudet efter helgen på Ädelfors folkhögskola. Bara några dagar innan fick jag en smärre chock när jag upptäckte att jag faktiskt vet när och var jag fick idén, till vilket stycke musik till och med. Helt i balans var jag inte när jag började försöka öppna mig för den kreativa processen, men tillräckligt verkar det som. Att promenera i skogen och prata var nästan lika krävande som en heldag vid datorn, hjärnan var helt urkramad efteråt.

Jag fiskade upp ytterligare en berättelse i Femrike, av misstag. Det var inte det vi höll på med. Men jag tänker inte klaga, jag har hellre det problemet än det omvända. Jag har hellre för många idéer än för få. Vi satt och pratade till långt in på natten, bollade tankar, idéer, funderingar. Hjärnan fick bada i kreativitet, nästan dygnet runt kändes det som. Då kommer det saker glidande, berättelser, sagor, äventyr, hjältar och monster. Det är sånt som händer.

Jag inbillar mig att jag fick klarhet i hur jag vill göra framöver med serien och med de olika delarna. Det är en helt annan sak att få sin vilja igenom kan jag meddela. Mina karaktärer är möjligen inte av samma åsikt som jag, jag ville ha ner det till två trilogier och var så nöjd med det när jag kom på det men när jag börjar titta på synopsis och hur jag tänkt får jag problem att dra ihop det. Jag kanske ska lägga till istället. Tre trilogier är ju nästan lika magiskt som två. Jag saknar som sagt inte idéer.

Vi skapade något som heter mood board också. Klipp, klistra, skapa, rita, allt som är relevant för din berättelse. Eller för en perspektivperson. Eller bara en del av din berättelse. Eller vad du nu vill. Det handlar om att fånga något från det undermedvetna, ta fram det i ljuset och se vad det vill ha sagt. Den galne rävguden tog en faslig massa plats i bilden fastän det i stort sett är den minsta bilden på hela brädan. Men den blev central. Jag förstår det. Det är den galne rävguden som ligger bakom mycket av det som sker, både bra och dåligt.

Min mood board råkade bli lite mörk, mycket krig och död. Men så blir det kanske om man väljer slutstriden i en av böckerna som inspiration. Hade jag valt när huvudpersonen mötte sitt livs kärlek eller när en av bifigurerna uppnår ett livsmål hade jag fått andra bilder och stämningar. Det gav mig anledning att granska balansen dock, så att jag inte glömmer bort att gestalta de fina stunderna lika omsorgsfullt. Jag lägger ner ganska mycket energi på de svarta stunderna, kämpar för att hitta rätt. Det vore så trist att skriva ut att perspektivpersonen är skrämd, när man kan visa läsaren hur händerna blir fuktiga, hjärtat bultar och magen knyter sig. Kanske sinnena skärps, världen bromsar upp och allting blir knivskarpt? Eller blir världen suddig och mörkare, ljuden kommer långt bort från andra sidan universum och taket börjar rotera? Det säger ju en del om hurdan personen är som människa, är det en handlingskraftig person eller inte? Sånt kan vara intressant att veta.

När jag grejar med magisystemet försöker jag tänka mig det som naturlagar. Man kan böja dem visst mycket, men aldrig bryta dem. Tyngdlagen kan vi sätta oss upp emot när vi flyger, men det kräver en viss mått kraft hela tiden för att upprätthålla det så vi inte störtar. Det är samma sak med magi. Du kan inte skapa energi ur inget, du kan inte förstöra den men du kan omvandla den. Newtons rörelselagar, i aningen förändrad form, gäller även magi. Jag övervägde att försöka gestalta magisystemet på en mood board, och det vore fortfarande roligt att försöka, men än vet jag inte var jag ska börja.

Hur fångar man essensen av något så abstrakt som en osynlig kraft som genomsyrar allt levande?

Det lär jag fortsätta fundera på. Länge.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.