En egen dovahkiin

26 Frostfall

Kära dagbok,

Jag börjar tro att min tonåring är Dovahkiin. Allt tyder på det åtminstone. Det började för några månader sedan. Någon berättade att dovah skriker på varandra så fort de argumenterar, dovah är drakar för er som inte bor med en Dovahkiin. Dovah, drakar alltså, använder skrikandet som argument. Dovah klampar ganska mycket också. Det kanske har med deras stora fötter att göra. De har fyra, min tonåring har bara två men kan föra oväsen som om fötterna vore betydligt fler.

Jag har tagit fram en teori som går ut på att alla tonåringar under en period är mer eller mindre dovahkiin. De klampar, äter allt som kommer i deras väg och skriker, när de inte sover i sin lya och då är det bäst att inte störa. Bästa sättet att blidka sin inneboende Dovahkiin är vanligtvis guld. De är sluga också, nästan lika sluga som dovah själva så det gäller att passa sig för vad man lovar. Säg aldrig något definitivt, lova inget och håll hårt i kreditkortet. När din inneboende Dovahkiin lärt sig ett nytt ord kommer du att höra det i tid och otid på alla möjliga volymer.

Det slår mig att jag möjligen kan klassas som Greybeard om tonåringen är dovahkiin. Så mycket skägg har jag väl inte kanske, men gråa hår kan jag ståta med åtminstone. Fler och fler för varje dag. Det spelar ingen roll hur mycket min dovahkiin gastar, jag gungar lite och kläderna kanske fladdrar men det händer inte så mycket mer. Och det är min roll att lotsa vår lilla dovahkiin rätt, skägg eller ej.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *