För vikingen var poesin viktig och inte förbehållet en liten kulturell elit. Alla fick och kunde skalda oavsett social status eller yrke och det var en viktig del av vikingens sociala och religiösa värld. De gav oss en mängd poesiformer som förtjänar att lyftas. Att behärska den mest komplicerade av versmåtten, drottkvätt, och helst improviserat dessutom, ansågs vara det högsta provet på skaldens förmåga.
- Dróttkvætt har åttaradiga strofer där raderna hör ihop parvis. Varje rad har tre betonade stavelser. Alla rader innehåller allitterationer, udda rader har partiella konsonantrim (skothending) och jämna rader vanligt rim men inte nödvändigtvis i slutet av orden (aðalhending). Varje halvrad måste ha precis tre stavelser, alla rader har kvinnliga ändelser (en lång stavelse följ av en kort).
- Fornyrdislag var ursprungligen ostrofisk men blev senare åttaradig. Varje rad innehåller två betonade stavelser, antalet obetonade stavelser varierar. Raderna binds ihop med hjälp av allitteration, parvis oftast. en huvudstavelse i andra raden bestämmer allitterationen, och dess begynnelsebokstav upprepas av (oftast) två stöttor i raden innan.
Exempel (Völuspá vers 1, Erik Brates tolkning, betonad stavelse kursiverad, allitteration i fetstil)
Hören mig alla
heliga släkten
större och smärre
söner av Heimdall;
du vill ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de första, jag minnes
- Málaháttr liknar fornyrdislag, men med en fast geometrisk längd bestående av fem stavelser.
- Hrynhenda är en variant av drottkvätt, som använder alla regler för dróttkvætt, medundantag för att raden består av fyra versfötter i stället för tre.
- Kviðuháttr är en annan variant av fornyrdislag med rader som innehåller omväxlande 3 och 4 stavelser.
- Galdralag, ”det magiska versmåttet”, innehåller en fjärde rad som upprepar och varierar den tredje raden.
För att få stavelser och rader att gå ihop använde skaldediktningen kenningar, en del ganska luddiga för en modern läsare, och sammanflätade meningar medan Eddadiktningen är rakare i ordföljden samt har färre kenningar och oklara sådana är ovanliga.
Men jag har kärat ner mig lite i ett helt annan versmått, nämligen ljodhattr. Det är en variant av fornyrdislag, som består av sex versrader. Rad 1 och 2 allittererar med varandra och detsamma gör rad 4 och 5. I Rad 3 finns två allittererande ord som inte är kopplad till de övriga raderna, samma gäller sjätte raden. Det mest kända exemplet är Havamal:
Byrði betri
berr-at maðr brautu at
en sé mannvit mikit;
vegnest verra
vegra hann velli at
an sé ofdrykkja öls.
Guðni Jónssons utgåva
***
Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått utav öl.
Erik Brates tolkning
