Femrike växer och jag har fått fler bra tankar att väva och fläta med. På det viset är en skrivkurs guld värt, man utsätter ett antal personer för sin text och ser vad de säger. Familjen vet redan en massa om min huvudperson, om världen och om vad som händer, så det är lite fusk att be dem läsa. De är för insatta helt enkelt, och ser inte hålen som en oinvigd läsare ser.
Det är mycket svårare att välja vad man ska lägga fokus än man kan tro. Det jag tycker är superviktigt kanske inte alls är speciellt viktigt för läsaren att veta, just nu. Det är en balansgång som är komplicerad, eftersom jag å ena sidan vill hålla på en del saker och dölja sanningen för läsaren men å andra sidan behöver jag se till att läsaren förstår vad det handlar om i grova drag.
Men jag tar anteckningar, stycke för stycke och tråd för tråd. Den ena huvudpersonen behöver lite mer kärlek än den andra, och några bifigurer behöver synas mer. Lite pyssel, men ingenting jag inte fixar. När jag fått ta en paus. Det har varit en otroligt intensiv höst och nu börjar jag känna av det. Orden kommer långsamt, motsträvigt. Idéerna känns livlösa och trötta.
Det finns stycken jag vill skriva, men då vill jag att det ska brinna i huvudet och fingrarna. När jag introducerar en av antagonisterna, den jag känner mest obehag inför, måste det finns eld och passion att ta av. Det måste finnas energi, kraft. Det gör det inte just nu. Om jag skulle skriva hen i detta nu, ja de är faktiskt hen eftersom de väljer utseende och kropp efter behag, skulle det nog inte fungera. Jag skulle inte orka ner så djupt, in så långt.
Mitt sätt att jobba är kanske inte det effektivaste eller så, det vet jag ingenting om. Jag skriver, skriver om, redigerar, skriver om och håller på tills jag hittat det jag söker. Texten växer, flyter ut och krymper allt eftersom jag bearbetar den. Under en period visste jag inte vad jag skulle göra för att sparka igång karaktärerna igen, men nu under kursens gång har det varit fullt drag under galoscherna på dem. Stommen är klar, kan man säga.
Nu ska den broderas ut, smyckas och pyntas. Men först vill jag faktiskt ta en paus från Femrike, och låta den världen vila lite. Framför allt vill jag låta idéerna sjunka in och ta form innan jag ger mig på dem. Jag vet allt för väl hur illa det kan gå om jag ger mig på bra idéer utan att ha tänkt färdigt först.
Medan jag ältar idéer som en mental torktumlare kanske jag ska skriva lite poesi, ljodhattr är ju kul? En humoristisk novell för att avvika från det invanda? Med papper och penna i så fall, en kopp kaffe eftersom det får vara måtta på förändringarna och med en av mina favoritspellistor på Spotify.
