Ibland får jag bekymmer. Mitt hästintresse slår igenom i mina texter och jag kryddar texten med ord som bara hästtjejer och -killar förstår. Ord som skäck, fux och skimmel. Ord som inte betyder något, inte ens ger en ledtråd, om du inte vet vad de betyder.
Men så tänker jag till lite. Vilket ord ger texten mer karaktär? För den som kan, eller tar reda på vad det betyder, blir hästen mer än bara en grå häst om det är en skimmelhingst. Plötsligt har hästen fått en färg, ett kön och med det möjligen också lite egenskaper. Det finns givetvis tålmodiga snälla hingstar också, men det är mer sannolikt att de är mer viljestarka och lite bråkigare än ston. Är hästen ens lite viktig för texten förtjänar den ett namn, ett utseende och en personlighet. Alla som haft med hästar att göra snappar snabbt upp att de är individer med egna åsikter, om än ganska vrickade, och de gör som de vill ibland. Det de däremot inte är är fyrbenta mopeder.
Sen tänker jag lite till. Hur många böcker har jag läst, särskilt inom fantasy, där hästarna är opersonliga fortskaffningsmedel som är lätta att komma över och göra sig av med? Som cyklar, eller mopeder. Det känns i de flesta fall att författarna, några av dem världskända och i övrigt oerhört talangfulla, aldrig suttit på en häst eller försökt campa med en. Den ska ha omvårdnad, vatten mat och vila. Man blir vän med hästen, du måste bli vän med den om ni inte ska ha ett elände ihop. Det är inget du bara gör dig av med när du kommer fram. Parkera hästen på parkeringen så går vi in. Tror inte det du.
Om du skriver en berättelse där protagonisten inte är en förmögen person är det inte säkert att hen har råd att ha en häst, om det inte är en arbetshäst som kan dra vagnar, plogar och harvar som bidrar till brödfödan. Är det en sådan häst är den ovärderlig och inget man bara lämpar av bakom en husknut när man kommer fram. Och ska den stallas hos någon kostar det, vet du hur mycket en häst äter per dygn?
Det kan till och med vara så att det är billigare och går fortare att ta sig fram till fots med lätt packning än att försöka ta sig fram med häst. Har du tungt att bära däremot kan hästryggen vara en fördel. Men det går inte fort. Hästar blir trötta de med, det är inte som på gamla västernfilmer där de kan galoppera hela dagarna i ökenhetta utan att knappt bli svettiga. Det är klart, du kanske skriver om magiska hästar. Låt det då vara väldigt tydligt att de är det, annars framstår de bara som produkten av författarens okunskap om hästar.
