Ibland blir det rena rama brottningsmatchen av skrivsessionerna. Orden är vrånga och vresiga, och vill inte alls hamna på sidan där de hör hemma. Hela meningar rymmer sin väg för att dyka upp i helt fel sammanhang. Det är då jag försöker påminna mig om att det faktiskt kommer ord.
Det är inte alltid det gör det. Ibland sitter jag och tittar på stycket jag borde skriva och tänker på annat. Research är populärt också, eller pyssla med kartan. Mitt stora stöd i livet löste mitt problem med att jag är dålig på att rita kartor genom att helt sonika skaffa mig ett kartritarprogram, CC3+.
Det var inte helt otippat att det skulle finnas men det var oväntat att det faktiskt skulle vara ett så komplett och kompetent program som det är. Det är inte lätt att använda, jag skulle nog vilja påstå att man måste vara ganska duktig på datorer för att ha en chans att förstå vad programmet gör men som tur är har jag en viss erfarenhet.
Mitt stora projekt är så omfattande att jag behöver en karta att lägga in saker och ting i för att kunna se om det verkligen är logiskt och vettigt det jag påstår. Floder följer ett specifikt sätt att flyta, kan de flyta som jag påstår? Är det rimligt med berg så där? För mig är det helt enkelt lättare att skapa en karta och se hur det ser ut än att försöka visualisera hela världen sammanhängande.
Det händer att det dyker upp saker som bara måste existera, till exempel brukar det dyka upp samhällen där vägar möts eller där det finns resurser eller möjligheter att ta tillvara. Folk är av naturen lata, men inte hur lata som helst. Vägar går ofta runt de värsta kullarna, men oftast så rakt som möjligt mellan två punkter. Hur vägen går är en delikat avvägning mellan backens branthet och hur långt man skulle behöva gå extra för att gå runt. Undantaget är om vägen från början är en ko-stig. Kor är ineffektiva som vägskapare, de vimsar både hit och dit och bryr sig inte alls om att gå rakt.
Att sitta med kartan ger mig en utmärkt möjlighet att fundera på tingens varande i världen jag skapat. Hur lever folk? Hur försörjer de sig? Vad tror de på? Kustnära städer bör väl ha en hamn till exempel, och sannolikt fiskar de ganska mycket. Men byar inåt landet, vad lever de av? Handel, och i så fall med vilka varor? Finns det ens en valuta?
Jag behövde inte veta allt det där när jag började. Men allt eftersom berättelsen växt och närmar sig klar måste jag vara konsekvent och börja bry mig om detaljerna. Skelettet är klart, nu gäller det att få dit allt det andra också, som ger en berättelse kropp, nerv och liv. När jag fyllt på med tillräckligt med detaljer är det som om berättelsen får en egen puls, ett eget liv.
Då är det bara att hänga med, och skriva ner vad de håller på med.
