Jag har inte skrivit något nytt på länge, bara ägnat mig åt en massa “pill”. Jag vet att pillet är viktigt, jag går igenom texten och letar onödiga ord. Jag letar ord som är för moderna, som andas fel s a s och så, men det känns inte som att jag får något gjort när jag pillar.
Det är fruktansvärt orättvist, för om jag lämnar in en opillad text vet jag att reaktionerna inte lär vänta på sig. Det är pillet som är garneringen på smörgåstårtan. Det är en jäkla skillnad på att lägga dit allt i ordning, kanske i mönster eller till synes slumpmässigt så att gästerna överraskas lite av kombinationerna, och att bara blanda allt i en skål och hälla på det, utan eftertanke, utan ordning. Du kanske har tur, det kanske faller sig så att det blir en perfekt smörgåstårta på det viset också, men oddsen är sämre.
För mig är skrivandet inte så olikt att laga mat, baka en tårta eller bygga en lekstuga. Jag måste veta vad jag vill ha sagt, vilka ingredienser jag ska ha med och på ett ungefär hur det ska bli i slutänden innan jag börjar. Mycket kan givetvis hända på vägen, det gör det när man lagar mat och bygger saker också. Fantasin kan gärna få flöda, men fortfarande inom ramen för receptet, ritningen eller min synopsis.
För mig är det så att utan styrning, utan mål, utan krav på prestation förblir texten ett tankefoster som aldrig kommer att se dagens ljus. Känner du igen dig?
