Ibland sitter jag och tittar igenom olika bildbanker på jakt efter inspiration. Bilder är ett fantastiskt hjälpmedel när det gäller att kicka igång fantasin när man ska skriva. Men förfärande ofta ser jag kvinnor inom fantasy i nästan ingenting, ofta i en larvigt sexualiserad pose. Ibland är det i en prydlig långklänning med krås upp till öronen. Fantasyvärlden lider helt enkelt, som det ser ut i alla fall, av ett gravt hora-madonna-komplex.
Det blir nästan löjligt när man betänker att många kvinnor står och poserar med svärd, som om de kunde hantera dem.
Varför har de bikini, om de hade tänkt dra ut i strid? Eller, mer sannolikt, vad ska de med svärdet till om de hade tänkt ligga med någon? Retoriska frågor som har sina svar i bilden bredvid. Det handlar mer om vem som är den tänkta betraktaren helt enkelt.
Detta är ett problem som går djupare än jag tänkt på förut. Det är ett problem för fantasyvärldens hjältinnor, som lätt hamnar i fack och stereotyper som är ganska begränsande och trista. Det är inte heller roligt för de manliga hjältarna. De är minst lika begränsade som de kvinnliga. Hur ofta gråter en manlig hjälte? I filmer, inte särskilt ofta om den tänkta publiken är manlig. Lite mer ofta om det är blandat eller kvinnlig publik.
Jag vet inte hur det blev så, att män inte får gråta och ska vara tysta och starka medan kvinnor ska vara pryda kuttersmycken eller råsexiga slampor. Men övningen jag skrev om innan om förledande öppnade mina ögon för en hel del av mina egna fördomar, om båda könen. Det känns som att jag kommer att få fortsätta jobba på att fila ner de vassaste kanterna helt enkelt.
