Bland alla tips jag fått och alla råd jag läst finns det ett par som ideligen dyker upp, som en tröst när det går dåligt och en uppmuntran när det går bra.
”The first draft is just you telling yourself the story.” (sir Terry Pratchett)
Första utkastet måste inte vara bra, det behöver inte ens vara läsligt för någon annan än dig. Det du gör är nysta upp den röda tråden och se var du hamnar. Jag tror, helt ovetenskapligt och ogrundat, att många fastnar i skrivkramp och skrivskräck för att de tror att de måste skriva som Hemingway direkt.
”The first draft of anything is shit” (Ernest Hemingway)
Beväpnad med de två citaten kastar jag mig över den tomma skärmen och fyller den med ord. Det behöver inte vara några vackra ord, de kommer kanske inte ens i rätt ordning alla gånger och ibland är de inte ens rätt stavade. Men det är mina ord, och de fanns inte där förut. Inte exakt i den ordningen i alla fall.
Senare, om jag blir förtjust i texten, om jag hittar något som jag fastnar för i den, kan jag försöka göra den läslig för någon mer än mig själv. Arbeta om den, byta plats på stycken och skapa flöde. Jobba med de där sakerna som är så viktiga, karaktärsutveckling och gestaltning. De där sakerna jag skiter i så länge berättelsen fortfarande växer fram.
Det finns en tid för allt. En tid för att reglera och en tid för att strukturera. Men försöker jag göra allt på en gång stryper jag flödet. Så för mig fungerar det bättre att låta fantasin flöda, bubbla och koka fram galna idéer och tosserier. I röran av idéer och tankar hittar jag något som får vingar, något som lockar mig tillbaka och viskar. Det kan jag plocka upp och strukturera fram något av men jag måste nog låta en hjärnhalva i taget vara dominant helt enkelt.
Det är inte helt fel att ha tråkigt ibland heller, man kan få väldigt många roliga idéer bara av att ha tråkigt!
