Man kan säga att en ny romans håller på att blomma ut i kärlek. Ett projekt jag pysslat med vid sidan har växt, från okynnigt textstycke på skrivarkursen online genom nattmanglingar och gryningsattacker på tangentbordet till en helt egen sak.
Den har blivit något med egen vilja verkar det som. Texten vill bli skriven, och den vet hur den vill bli skriven. När jag försöker leda iväg den åt fel håll möter jag massivt motstånd. När jag vänder kosan åt rätt håll kommer meningarna lättare.
Jag ser slutet, och jag tror det blir bra.
